Jaha då har helgen gått igen
Ytterligare en helg har sprungit iväg. I fredags hade jag bilen till jobbet och passade på att handla lite god fredagsmat, Bashar var hemma hos mig visste jag. Men väl i affären så fann jag ingen inspiration över huvudtaget så det blev kotlett haha. Nåväl det var gott i alla fall, sen blev det några avsnitt av just för tillfället världens bästa serie – True Blood.
Lördagen började med lite spelande och uppvaknande, sen ringde Nina som var här i stan för att framförallt hälsa på lilla Saga. Hon undrade när jag skulle komma till Jejja, just det ja, jag hade ju lovat att ta mig dit. Självfallet tog jag mig dit och som en extra bonus så ville Jejja öva manikyr, så nu sitter man här med väldigt fina fingrar/naglar. Sen hem, göra sig i ordning, räddarna Tommie & Jossan frågade och jag och Bashar ville bli upplockade hemma eftersom vi alla skulle till Manaña på födelsedagsmiddag för lilla “Mini”. Självfallet ville jag det, då kunde man ju för en gång skull ta sig en liten drink hemma. Det var väldigt trevligt på restaurangen, vi var hela 36 som var där och åt. Mini verkade supernöjd, och det var ju huvudsaken. Jag vet inte om man är gammal eller tråkig, eller båda delarna men vid tolvslaget ville Bullan åka hem och det gjorde han, gott att få åka bil hem.
Söndagen var precis som önskat, strålande solsken och perfekt väder för björnbärsjakt med Nisse i Frillesås. Det fanns en del bär, men även annat också, troligtvis så var det en snok Nisse såg ca 3 min in i plockningnen. Redan här började vi tveka på om vi stadsbor verkligen var upplagda för detta. Men vi tog oss tappert igenom hage efter hage i jakten på skogens svarta guld, tills nästa upptäckt – två larver. Har aldrig sett liknande, jättestora och jättefjuniga de gottade sig i värmen minsann och med gotta sig så menar jag, ja ni vet… 
Näh dags att dra vidare till de övergivna 50-talsbilarna som är en bit upp i skogen. Stadsborna Bullan och Nisse gick där i sina Converse/Nike ljusa byxor t-shirts och Armani/Dior-solglasögon, praktiskt klädda för en gyttjig björnbärsjakt – NOT! Men vart är de där bilarna då? “De verkar inte vara kvar” svarar jag samtidigt som jag nästan (läs två meter i från) trampade på en solandes huggorm. De som känner oss VET att är det något vi inte gillar så är det just ormar. Bara tanken av att Nisse hade sett en två timmar tidigare var ju inte så kul, men nu låg han där mitt framför oss. Brun och äcklig med röda ögon, visste inte ens att huggormar hade röda ögon, han kanske var bakis? Där stod vi i våra skogs-outfits med varsin liten hink i armvecket och bara stirrade och rös om vart annat. När chocken lagt sig så åkte även våra kameror fram, för visst är de lite fascinerande de där reptilerna.
Men nu kände vi att det här får räcka det här var droppen, jag ringde min bror som berättade att bilarna har inte funnits där på säkert 5-6 år, så vi blev chockskadade helt i onödan. Men men en erfarenhet rikare blev vi i alla fall, bakfulla huggormar får också röda ögon.
Hej hopp
